Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘gnäll’ Category

Jag är hemma från skola och jobb och är sjuk. Det har jag varit sedan i tisdags (idag är det torsdag). Det är ovanligt, jag brukar oftast bara ha långdragna men ändå tillräckligt lätta förkylningar för att man ska kunna sköta skola/jobb även om det blir jobbigt. Alltså: jag har dåligt samvete och känner mig som en fuskare, trots att jag inte fuskar utan – faktiskt – är sjuk, om än i något så banalt som en halsinfektion/förkylning.

Det är klurigt det här med att vara hemma från jobbet om man avlönas med månadsvis stipendier, och det inte tas in en vikarie för en utan att det antingen är ens jobbarkompisar som får täcka upp för en (som i mitt fall) eller att projektet stannar av med allt vad det innebär. Nåväl, som tur är är de jag jobba rmed riktiga klippor som utan att klaga fixat min del av arbetsbördan också, och mina överordnade verkar förstå mig (det kanske bara är jag men av någon anledning verkar läkare och annan vårdpersonal ha mer förståelse för sjukdom är överordnade i restaurangbranchen?).

Nå, idag känner jag mig marginellt bättre, och symptomen har så smått flyttat sig till näsan från halsen (dvs. jag snyter ut mängder av äckligt grönt snor och känner mig nöjd över det för att det ”går åt rätt håll” – knäppt).

Den andra aspekten av att jag hela vecka legat hemma i soffan och känt mig orkeslös orkar jag just nu inte tänka på – men den handlar såklart om alla de föreläsningstimmar jag missat och all den information jag behöver läsa ikapp innan tentan den 5e juni, men som sagt – bättre att tänka på nåt annat.

Som min födelsedagsfest på lördag förresten – temafest skall det bli, tema ”Oj, ursäkta, jag måste ha kommit fel, jag var egentligen på väg till…”. Just nu känns det väl i och för sig lite jobbigt att ordna fest när jag är sjuk, men som sagt, det går åt rätt håll och när folk kommer långväga för att fira mig är jag inte den som bangar (ett ord jag förresten fick vara pedagogisk och förklara för en finlandssvensk i helgen – alltid intressant). Om någon tar med sig en kamera och tar lite bilder och sedan är så vänlig att dela med sig av dem till mig så lovar jag att lägga upp lite bilder från festen sen, annars kommer de garanterat att finnas på facebook för evig framtid.

Nuså, syster som kollar in på min blogg varje dag bara för att se att jag inte skrivit något, nu har jag bloggat igen, ska försöka vara lite flitigare med det och skriva lite roligare saker i framtiden. Bloggar ska ju vara där man visar hur jäkla lyckad och cool man är för alla de man ”typ” känner – jag tror jag misslyckas ganska kapitalt. Jag ska ta bort länken hit från min facebook-sida, då känns det kanske bättre och jag kan komma igång så smått igen? Den som lever får se.

Annonser

Read Full Post »

Nu är det sommar och jag lägger mig till med fula ovanor (finns det fina ovanor?). Jag lever typ på pizza och pasta (vi beställer ur menyn som personalmat, vill man inte ha pizza och pasta finns även ett tapasställe där allt är gott men samtidigt lika onyttigt) och försöker få kockarna att ha i mer grönsaker, mindre smör, mindre ost, med varierande resultat. I övrigt är choklad bra när man tycker synd om sig själv, alkohol bra nästan jämt när man har ett sånt jobb som jag har och att undvika gelatin och mjölkprodukter har jag nästan lagt ner på grund av lättja och dåligt utbud. För att inte tala om de kravmärkta äggen som jag helt enkelt inte haft råd med och köpt en billigare variant.

Resultat: dålig hy, tjockhet, ont-i-magen (anledingen att jag undviker mjölkprodukter är ju att jag är laktosintolerant), dåligt samvete. Allmänt sämre välbefinnande skulle jag säga, jag älskar min vanliga mat, nyttig grönsaksrik mat med bara tillfälliga tillflykter ner i godis-/chokladpåsen, då ofta hembakade onyttigheter. Jag älskar att packa min egen lunchlåda, hatar att äta ute för att jag måste (och inte för att jag vill) och älskar att i allmänhet ha mitt eget skafferi i närheten.

I höst blir det skärpning, den här länken inspirerar till ett liv som vegan. Jag önskar bara att jag hade lite fler vego-vänner omkring mig, för inspiration och förståelse. Kanske det finns någon där ute, funderar på att lägga ut en kontaktannons: Glad och trevlig vegan-vän i Göteborg sökes för matlagning och umgänge, svar till ”ensam bland oförstående karnivorer”.

Kanske får byta institution och och  hänga upp min annons på en anslagstavla på Humanisten eller hos samhällsvetarna? Kalla mig fördomsfull men ibland stämmer fördomarna, på medicinarberget är vegisarna både få och med en fegis-inställning till det hela (som jag), jag behöver någon med glöd och övertygelse att peppa mig! Och någon att diskutera med, jag är trött på att hela tiden måsta försvara mitt val att inte äta kött, samtidigt som jag inför mina vegatariska vänner (alla bor dock för långt borta för matlagning och samhörighet) måste försvara mitt bekvämlighetsval att äta fisk. Jag hade som alltid trott att världen bestod av människor som äter kött eller ej men att alla på nåt sätt var bekanta med fenomenet vegetarian och inte f o r t f a r a n d e provocerades av att jag inte kan förstå tjusningen med kyckling, eller att jag kan säga att jag tycker om mammas köttbullar men ändå inte vill äta dem för att det är kött, men gärna försöker efterlikna dem i en vegetarisk variant.

Nåväl, jag ska väl inte klaga just nu, nu delar jag ju kök och hushåll med J som har bedårande lika matvanor som mig, dessvärre är vi (som hanna tydligen redan konstaterat) lite väl lika ibland, och drar varandra ner i tröstfrosseri eller bakande eller rödvinsorgier eller vadsomhelst. Hon är också farlig på att köpa hem en chokladkaka när man bäst behöver det, och när jag bäst behöver det struntar jag i att det är mjölkchoklad som jag egentligen inte tycker om eller tål och får lida konsekvenserna därefter.

Nu har jag skrivit om mat och annat frosseri i alldeles för många rader och tänker inte ens nämna att man efter en dag på jobb som servitris inte ens tänker tanken att träna, jag har inte ens gått på stan eller tagit en långpromenad sen jag kom hit.

Livet är fortsatt gott om än inte så nyttigt som det borde. Mamma kommer hit imorgon. Kul!

Read Full Post »

Ja, jag alltså. Inte på egna meriter visserligen, och utpekas lite som ett offer, men lite spännande är det trots allt.

Vår restaurang tillämpar tillkallningsvakter – mao, man står på schemat och så får man via telefon veta om man ska jobba eller inte samma dag eller dagen innan. Jag har inte direkt sett det som ett problem, jag är här för att jobba och hittills har jag fått jobba precis så mycket jag velat och lite till om jag inte hade sagt nej. Såklart tycker facket och tidningar, med rätta, att det här inte är schysst spel, och skriver en artikel om det. Okej, ni får läsa. Länken är här (även om det känns lite pinsamt, den relaterade artikeln ”krysser fingrerne för sol” citerar mig).

Idag har jag ont i huvudet och är lite nervös för att gå till jobbet faktiskt. Ska gå lite tidigare så jag hinner sitta på uteserveringen och leka gäst och äta en god pastarätt innan jag börjar.

Jag förstår inte varför mina humörsvackor ska komma även när allt egentligen är bra och jag inte är stressad över någonting, jag mår bra, men jag har en svag gnagande ångest i bröstet. Tre roliga saker att se fram emot de närmaste tre veckorna har jag dock: mammabesök (nej nu har vi bönor och grejer så vi klarar oss tack, bara vin blir bra om du tar med), systermedsambobesök – vad kul vi ska ha! sen storsjöyran dit vi nu köpt biljetter och tågbiljetter och börjat ladda playlisten med inlyssning. Ingen anledning till ångest eller ledsenhet med andra ord – den beror kanske på kombo av bakfylla och pms – lovar att rycka upp mig och sluta gnälla.

Tills vidare: ha de.

Read Full Post »

Nu är jag i den här situationen igen. Jag vet ju så väl att jobba i restaurangbranchen innebär orimliga arbetstimmar, värkande fötter, drömmar om glömda beställningar och chefer som man blir helt nervös av att ha på jobbet (även om de egentligen är jättetrevliga). Att leva på smörig/oljig/gräddig mat när det passar jobbtempot (men kanske inte hungern)  och peta i sig vad som står till buds när man håller på att hungra ihjäl (jag erkänner att foccacia med smör är jävligt mycket bättre än pommes fritsen på irland men även goda saker blir tröttsamma efter ett tag). Att varje ledig dag få ett samtal där de undrar om man kanske ändå inte kunde tänka sig att jobba (och att i hälften av fallen säga okej, mot bättre vetande). Att mina händer spricker, att finnar kommer som ett brev på posten, att sån lyx som att raka benen känns helt överflödig… Tiotimmarspass, tolvtimmarpass… Ett svåremotståndligt sug efter de drycker man serverar (maten ledsnar man väldigt snabbt på); gin & tonic, öl, irish coffee, gott rött vin (husets är dock lätt att avstå från).

Hur kommer det sig att jag säger att jag trivs på mitt jobb är en gåta. De två senaste dagarna har solen tittar fram över Trondheim och a l l a verkar vilja sitta på just vår uteservering och äta pasta och pizza och biff… dessutom har de infört ett nytt system på jobbet som gör alla totalförvirrade. Därav min tillfälliga frustration.

Jag vidhåller dock: Jag trivs på mitt jobb! Jag umgås med fantastiska arbetskompisar, käftas och kramas om vartannat. Dricker alldeles för mycket kaffe och pepsi och äter restaurangmat varje dag. Insalata di Fusili Freddi minst varannnan dag. Annars Rigatoni Ricotta eller Pizza med Gorgonzola. Foccacia som faktiskt är supergod. Gäster som är trevliga och uppskattar det man gör för dem, känslan av att ha allt under kontroll ävem om ens station är helt fullsatt och man har en lång lista i huvudet på saker som måste göras. Att höra hemma någonstans, att inte vara gäst som inte vet hur något går till eller vad det som står på menyn faktiskt betyder.

Jag är Servitris. Det är ok. Det är faktiskt ganska härligt ibland. Jag är dock glad att jag i framtiden snarare kommer att vara Apotekare. Okej, lite torrare, men förhoppningsvis lite mindre fysiskt och psykiskt ansträngande.

Leve alla de som arbetar hårt med sin kropp! Skämmes alla de som uttalar sig om de lågavlönade som om de vore mindre värda, och jag är inte ett dugg förvånad om man blir sjukskriven efter tio år på ett sådant jobb jag har idag.

Read Full Post »

Jaha så var en natt till över. Skitkul att ligga och räkna timmarna till man rimligen får gå upp. Men med tanke på hur många saker som hänger över mig och som finns att fundera på är det kanske inte så konstigt att kroppen inte vill slappna av.

Boende. Kungsladugård i Majorna, kan det vara nåt tro? Och om det kan det, är det bättre med en mindre lägenhet med stor kök (men ändå 10 kvm större än jag har nu) för en billig hyra (läs ”billig”) eller en större med sovalkov, walk-in closets och stort kök? Ligger lugnt och fint till i gamla hus, inte alltför långt till skolan men på en spårvagnslinje som inte går någonstans. Och långt från fysiken där jag tränar… Annars finns lägenheter likadana som jag har nu… ”billiga”, hyfsat läge och el och internet ingår… men kanske man inte vill bo på olofshöjd hela sin studietid? Prickskyttestigen? Minst och dyrast men närmast skolan. Och nybyggt. Och eftersom internet ingår blir den ändå billigare än walk-in garderoben och sovalkoven.

Gaaah jag blir galen, fast jag är rädd att ingen kan hjälpa mig utom jag själv… Alla tips råd eller erbjudanden är hemskt välkomna, för i mitten av augusti kommer jag tillbaka och behöver någonstans att bo!

Det här inlägget blev varken så långt eller så bra som jag trodde, för en kär J i Australien dök upp på msn, full av ”i miss you”s och surfhistorier… avundsjukan ligger som en klump i magen men gör mitt bästa för att ignorera den och vara en bra och osjälvisk människa. yeah right.

Read Full Post »

Här sitter jag och tuggar på min middagssmoothie. Sista träningspasset är avklarat och imorgon är det Sveriges nationaldag, numera helgdag, som jag firar med att göra ett sista ryck med tentaplugget. kul. inte.

Jag lider av en ENORM avundsjuka just nu, som ett svart moln i bröstet ligger den där, och avundas alla de som kan sitta på uteserveringar och dricka kall öl, eller ha picknick, eller grillfest eller… ja ni vet. Själv har jag två saker på min agenda: tentaplugg och flyttpackning. På fredag kväll är dock allt förhoppningsvis avklarat och det är bara att sätta sig på bussen mot Oslo på lördag morgon. Det ska bli kul!

Recept på min middagssmoothie kommer här, den påminner lite om de man köper i Australien, om man väljer att ha extra fibrer tillsatta. (I min mat brukar det finnas ganska mycket fibrer även utan tillskott, men efter pasta-o-tomatsås-dieten på diverse hostel brukade jag tycka att när jag ändå lyxade på med en smoothie var det lika bra att göra den så nyttig o fiberrik som möjligt.) Mer som ett riktigt mellanmål än bara en drink, tyvärr inte så vacker så ni får ingen bild.

1 mogen mango
1 banan
1 dl Proviva jordgubbsdryck
1/2 dl mjölk eller sojamjölk eller yoghurt
upp till 1/2 dl fiberhavregryn
ev en snutt linfrön (det är de som blev lite tuggiga, jag gillar det men kanske inte nåt jag skulle bjuda nån på)
is om jag hade haft en bättre blender än min stavmixer

Mixa allt. Drick/tugga. Bli mätt.

Redan nästan tio, vart försvinner hela dagarna??

Read Full Post »

…sitter jag nu. Kartongerna blir fler och fler, men på något underligt sätt verkar inte mängden saker utanför kartongerna minska alls, oavsett hur mycket jag packar.

En okänd man sade till en annan:
– Oj, jag höll på att krocka med ett trave kartonger.
Traven kartonger var jag. Fyra tomma bananlådor på hög är inte så tunga, men de skymmer sikten ganska bra. Sen upp för tio trappor och in i lägenheten. Snart är de fulla de med, då blir det en tur till.

Idag packar jag, i helgen har det varit mest plugg. Just nu ser det ganska hopplöst ut på båda fronterna, men jag tröstar mig med att snart är det över och nya äventyr börjar… Har även tänkt hinna med en kortare upptäcksfärd ut i skärgården på onsdag, inför höstens nollningsaktiviteter. Någon som har några tips?

Hur mitt liv kommer att se ut efter lördag är helt okänt för mig just nu, hade jag åkt hem har jag en ganska klar bild av hur sommaren skulle ha artat sig, den hade inte varit dålig men inte speciellt spännande vad jag kan tänka mig. Nu blir det spännande men bra eller dåligt återstår att se. Nåväl, ska bli kul att jobba igen, man ledsnar på böcker och föreläsningar ibland, behöver någon månad borta från det för att förstå vart man egentligen trivs bäst. Förhoppningsvis ska jag inte inse nåt oplanerat, som typ att servera flottig mat till dryga turister är vad jag helst vill göra med mitt liv.

Nej nu är det nog bäst att jag tar tag i något igen. Längtar till fredag då allt är gjort och överstökat… Då blir det glass för att fira, Vix! My treat.

En sak till: är det nån här i närheten som har en Ikea-säck (en sån där blå) till övers? Mina har blivit stulna i tvättstugan! morr.

Och ännu en sak: Är ”ryms” verkligen ett dialektalt uttryck? Säger inte ni icke-norrlänningar att ”det ryms”?

Read Full Post »

Older Posts »