Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 25 juni, 2007

Jag sitter här i Trondheim en halvsolig dag och har tänkt skriva om en känsla – avundsjuka. Avundsjuka är en negativ känsla, det får man lära sig från barnsben – inte vara avundsjuk, unna andra det man inte har själv. Avundsjuka ärväl  samtidigt en av drivkrafterna hos många människor, bli bättre, för att man inte ska behöva vara avundsjuk något mer.  Man skäms över att man är avundsjuk, eller det gör jag iallafall.

Så nu ska jag outa mig: Jag är en avundsjuk människa. Jag avundas människor som rest mer än mig, jag avundas människor som verkar studera intressanta saker, jag avundas när andra är smarta och vackra och jag avundas de som har vettiga åsikter. Sen avundas jag de som rest mindre än mig, som studerar saker jag tycker verkar tråkiga, när folk är dumma och fula och tycker konstiga saker men ändå verkar nöjda med att det är så. Jag läser bloggar och blir avundsjuk på hur intressanta liv alla andra verkar ha, jag läser böcker och önskar att jag också kunde skriva så, jag pratar med trevliga människor och önskar att jag var som de. Är jag konstig? Ja kanske.

Oftast är jag trots denna avundsjuka ganska nöjd med mitt liv och vem jag är. Självklart finns det saker man vill ändra på och lära sig, men på det stora hela skulle jag nog egentligen inte vilja ha det på något annat sätt. Avundsjukan är inte på något sätt en indikator på vad jag själv skulle vilja ha, jag är bara avundsjuk. punkt.

Oftast kan jag se in i min hjärna och tänka att okej, henne är jag avundsjuk på, man kanske skulle testa att göra det där-vad-hon-nu-kan. Men ibland kan avundsjukan störa, den sitter som en klump i magen och jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen, jag vet att jag inte har någon anledning att känna detta men ibland kan man inte stoppa det. Man är extra mottaglig när andra saker gått en emot,  när de negativa tankarna redan finns lättillgängliga i hjärnan och självkänslan ligger på en ovanligt låg nivå.

Just nu är jag inte speciellt avundsjuk på något speciellt, det är därför jag får för mig att blogga om det. Är jag mitt i en avundsjuke- (och andra negativa tankar-) spiral skäms jag för mycket för att ens erkänna det för mig själv. Just nu lever jag för stunden, försöker att övervinna min trötthet utan koffein och tackar gudarna för att jag har ett jobb och en lägenhet jag trivs med, samtidigt som jag har något som känns relativt tryggt och rätt att komma tillbaka till i höst.

Framtidsplaner formas och omformas ständigt i min hjärna och såhär i multinationella sällskap blir jag än mer övertygad om att ett utbytesår väntar när tillfälle finns. Jag älskar Sverige och svenskar men det är uppfriskande att se något annat och att blanda upp sitt umgänge lite mer emellanåt. Man blir betraktad på ett annat sätt, och får följaktligen chansen att se sig själv med andra ögon, när ett av de första adjektiven som kommer upp i en beskrivning av en är ”svensk”, på gott och ont.

Om någon av er någonsin varit avundsjuk på mig: tro mig, ni har fel, jag skulle inte önska mitt liv på någon, jag har vant mig sen jag var liten, men skulle någon annan få inblick i min förvirrade hjärna skulle ni drömma mardrömmar resten av era liv =) En liten varning bara…

Annonser

Read Full Post »