Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 21 juni, 2007

Nu är jag i den här situationen igen. Jag vet ju så väl att jobba i restaurangbranchen innebär orimliga arbetstimmar, värkande fötter, drömmar om glömda beställningar och chefer som man blir helt nervös av att ha på jobbet (även om de egentligen är jättetrevliga). Att leva på smörig/oljig/gräddig mat när det passar jobbtempot (men kanske inte hungern)  och peta i sig vad som står till buds när man håller på att hungra ihjäl (jag erkänner att foccacia med smör är jävligt mycket bättre än pommes fritsen på irland men även goda saker blir tröttsamma efter ett tag). Att varje ledig dag få ett samtal där de undrar om man kanske ändå inte kunde tänka sig att jobba (och att i hälften av fallen säga okej, mot bättre vetande). Att mina händer spricker, att finnar kommer som ett brev på posten, att sån lyx som att raka benen känns helt överflödig… Tiotimmarspass, tolvtimmarpass… Ett svåremotståndligt sug efter de drycker man serverar (maten ledsnar man väldigt snabbt på); gin & tonic, öl, irish coffee, gott rött vin (husets är dock lätt att avstå från).

Hur kommer det sig att jag säger att jag trivs på mitt jobb är en gåta. De två senaste dagarna har solen tittar fram över Trondheim och a l l a verkar vilja sitta på just vår uteservering och äta pasta och pizza och biff… dessutom har de infört ett nytt system på jobbet som gör alla totalförvirrade. Därav min tillfälliga frustration.

Jag vidhåller dock: Jag trivs på mitt jobb! Jag umgås med fantastiska arbetskompisar, käftas och kramas om vartannat. Dricker alldeles för mycket kaffe och pepsi och äter restaurangmat varje dag. Insalata di Fusili Freddi minst varannnan dag. Annars Rigatoni Ricotta eller Pizza med Gorgonzola. Foccacia som faktiskt är supergod. Gäster som är trevliga och uppskattar det man gör för dem, känslan av att ha allt under kontroll ävem om ens station är helt fullsatt och man har en lång lista i huvudet på saker som måste göras. Att höra hemma någonstans, att inte vara gäst som inte vet hur något går till eller vad det som står på menyn faktiskt betyder.

Jag är Servitris. Det är ok. Det är faktiskt ganska härligt ibland. Jag är dock glad att jag i framtiden snarare kommer att vara Apotekare. Okej, lite torrare, men förhoppningsvis lite mindre fysiskt och psykiskt ansträngande.

Leve alla de som arbetar hårt med sin kropp! Skämmes alla de som uttalar sig om de lågavlönade som om de vore mindre värda, och jag är inte ett dugg förvånad om man blir sjukskriven efter tio år på ett sådant jobb jag har idag.

Annonser

Read Full Post »