Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for juni, 2007

…och jag är lite lat med att uppdatera min blogg. Jag jobbar mest, men nu har jag varit ledig två dagar och hunnit göra massor av grejer… eller… egentligen ha rjag inte gjort nåt alls, förutom att tvätta, baka en tårta (från kakmix, den blev halvdan) och baka bröd (de blev jättegoda och kändes nyttiga).

Nu är jag på väg till jobbet för en uppstart inför ännu en helg. Vädret är dock som tur var halvtaskigt och då brukar man inte behva jobba häcken av sig utan snarare försöka hitta nåt att göra så man verkar upptagen. Titar solen fram i tre minuter fylls dock uteserveringen med sol- och öltörstande människor.

En rolig notis: En svensk man sade till mig efter att jag serverat honom en halv kväll: – Är du svensk? jag svarade jakande såklart och han kontrar med – Ja, jag tyckte allt att jag hörde en viss accent. Accent? hah! Jag pratar ju svenska helt och fullt, jag förstår inte vad han hade i sina öron. Nu drar jag till jobbet. Cheers!

Annonser

Read Full Post »

Jag sitter här i Trondheim en halvsolig dag och har tänkt skriva om en känsla – avundsjuka. Avundsjuka är en negativ känsla, det får man lära sig från barnsben – inte vara avundsjuk, unna andra det man inte har själv. Avundsjuka ärväl  samtidigt en av drivkrafterna hos många människor, bli bättre, för att man inte ska behöva vara avundsjuk något mer.  Man skäms över att man är avundsjuk, eller det gör jag iallafall.

Så nu ska jag outa mig: Jag är en avundsjuk människa. Jag avundas människor som rest mer än mig, jag avundas människor som verkar studera intressanta saker, jag avundas när andra är smarta och vackra och jag avundas de som har vettiga åsikter. Sen avundas jag de som rest mindre än mig, som studerar saker jag tycker verkar tråkiga, när folk är dumma och fula och tycker konstiga saker men ändå verkar nöjda med att det är så. Jag läser bloggar och blir avundsjuk på hur intressanta liv alla andra verkar ha, jag läser böcker och önskar att jag också kunde skriva så, jag pratar med trevliga människor och önskar att jag var som de. Är jag konstig? Ja kanske.

Oftast är jag trots denna avundsjuka ganska nöjd med mitt liv och vem jag är. Självklart finns det saker man vill ändra på och lära sig, men på det stora hela skulle jag nog egentligen inte vilja ha det på något annat sätt. Avundsjukan är inte på något sätt en indikator på vad jag själv skulle vilja ha, jag är bara avundsjuk. punkt.

Oftast kan jag se in i min hjärna och tänka att okej, henne är jag avundsjuk på, man kanske skulle testa att göra det där-vad-hon-nu-kan. Men ibland kan avundsjukan störa, den sitter som en klump i magen och jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen, jag vet att jag inte har någon anledning att känna detta men ibland kan man inte stoppa det. Man är extra mottaglig när andra saker gått en emot,  när de negativa tankarna redan finns lättillgängliga i hjärnan och självkänslan ligger på en ovanligt låg nivå.

Just nu är jag inte speciellt avundsjuk på något speciellt, det är därför jag får för mig att blogga om det. Är jag mitt i en avundsjuke- (och andra negativa tankar-) spiral skäms jag för mycket för att ens erkänna det för mig själv. Just nu lever jag för stunden, försöker att övervinna min trötthet utan koffein och tackar gudarna för att jag har ett jobb och en lägenhet jag trivs med, samtidigt som jag har något som känns relativt tryggt och rätt att komma tillbaka till i höst.

Framtidsplaner formas och omformas ständigt i min hjärna och såhär i multinationella sällskap blir jag än mer övertygad om att ett utbytesår väntar när tillfälle finns. Jag älskar Sverige och svenskar men det är uppfriskande att se något annat och att blanda upp sitt umgänge lite mer emellanåt. Man blir betraktad på ett annat sätt, och får följaktligen chansen att se sig själv med andra ögon, när ett av de första adjektiven som kommer upp i en beskrivning av en är ”svensk”, på gott och ont.

Om någon av er någonsin varit avundsjuk på mig: tro mig, ni har fel, jag skulle inte önska mitt liv på någon, jag har vant mig sen jag var liten, men skulle någon annan få inblick i min förvirrade hjärna skulle ni drömma mardrömmar resten av era liv =) En liten varning bara…

Read Full Post »

Glad midsommar till alla läsare! Hoppas ni har en fantastisk dag med midsommarväder och blomsterkransar. Vi ska jobba kl fem och sedan hela helgen men vi firar innan med sillunch bestående av: senapssill från ikea, kokt potatis, kokta ägg, knäckebröd och smör. Till detta serveras kall fulöl. De som säger att öl är dyrt i Norge har en poäng; inte bara är ölen dyr när man går ut (då är det ungefär svenska icke-happy hour priser och mao inte så farligt) utan vad värre är kostar en burk vanligt öl ca 27kr på affären. 27Kr!! Nästan tre gånger så mycket som motsvarande öl kostar i sverige. Nu hittade vi någon skum fulöl i 33clflaska som passade vår budget, återstår att se hur den smakar. Även jordgubbar ska införskaffas. (Och en hink där vi kan handtvätta våra kläder – vi har totalt misslyckats med att lokalisera en tvättmaskin/ett tvätteri och börjar bli smått desperata.)Appropå prisläget här i Norge så visst, det är dyrt, precis som alla säger. Det går dock ändå att leva hyfsat billigt om man äter vanlig mat och handlar på extrapris, ungefär som i Sverige. Om man däremot är t.ex. vegan, eller en kombination av vegequarian* och laktosintolerant (som jag) och följaktligen vill ha ”specialvaror” som t.ex. linser, bönor eller sojaprodukter får men finna sig i att först gå till den största butiken i stan och sedan betala dubbla priset mot hemma. Hur ens röda linser som man hemma kan köpa på willys av märket eldorado för en tia kan betraktas som en specialvara går mig helt förbi. Har hela GI-trenden med nyttig mat (som jag för övrigt inte har mycket till övers för, men dess omfamnanade av baljväxter (i vissa utföranden av dieten) kan jag lätt sympatisera med) passerat obemärkt i Norge? Finns här inga veganer som tjatar på affärerna att ta in ens en vanlig produkt som sojamjölk? Eller kikärtor eller andra bönor på burk? Det äter ju vilken medelsvensson som helst numera, och brukar finnas i massor av olika märken och burkstorlekar även på den minsta willys hemma-butiken. Tydligen inte medel-Nilsen alltså.

Återigen: Vi har det bra här! Ser fram emot diverse besök i mitten av juli och senare. Äter oss tjocka och filosoferar om livet. Tentaresultatet från sista tentan var tillfredsställande.

Rekommenderar även Johannas mycket givande besvrivning av vårt jobb i sin utmärkta blogg Jordpolen.

*vegequarian: [vegequä’rian med engelskt uttal] någon som inte äter kött eller köttprodukter men, av olika anledningar, äter fisk. Humoristisk ordlek med orden vegetarian och aquarium.

Read Full Post »

Nu är jag i den här situationen igen. Jag vet ju så väl att jobba i restaurangbranchen innebär orimliga arbetstimmar, värkande fötter, drömmar om glömda beställningar och chefer som man blir helt nervös av att ha på jobbet (även om de egentligen är jättetrevliga). Att leva på smörig/oljig/gräddig mat när det passar jobbtempot (men kanske inte hungern)  och peta i sig vad som står till buds när man håller på att hungra ihjäl (jag erkänner att foccacia med smör är jävligt mycket bättre än pommes fritsen på irland men även goda saker blir tröttsamma efter ett tag). Att varje ledig dag få ett samtal där de undrar om man kanske ändå inte kunde tänka sig att jobba (och att i hälften av fallen säga okej, mot bättre vetande). Att mina händer spricker, att finnar kommer som ett brev på posten, att sån lyx som att raka benen känns helt överflödig… Tiotimmarspass, tolvtimmarpass… Ett svåremotståndligt sug efter de drycker man serverar (maten ledsnar man väldigt snabbt på); gin & tonic, öl, irish coffee, gott rött vin (husets är dock lätt att avstå från).

Hur kommer det sig att jag säger att jag trivs på mitt jobb är en gåta. De två senaste dagarna har solen tittar fram över Trondheim och a l l a verkar vilja sitta på just vår uteservering och äta pasta och pizza och biff… dessutom har de infört ett nytt system på jobbet som gör alla totalförvirrade. Därav min tillfälliga frustration.

Jag vidhåller dock: Jag trivs på mitt jobb! Jag umgås med fantastiska arbetskompisar, käftas och kramas om vartannat. Dricker alldeles för mycket kaffe och pepsi och äter restaurangmat varje dag. Insalata di Fusili Freddi minst varannnan dag. Annars Rigatoni Ricotta eller Pizza med Gorgonzola. Foccacia som faktiskt är supergod. Gäster som är trevliga och uppskattar det man gör för dem, känslan av att ha allt under kontroll ävem om ens station är helt fullsatt och man har en lång lista i huvudet på saker som måste göras. Att höra hemma någonstans, att inte vara gäst som inte vet hur något går till eller vad det som står på menyn faktiskt betyder.

Jag är Servitris. Det är ok. Det är faktiskt ganska härligt ibland. Jag är dock glad att jag i framtiden snarare kommer att vara Apotekare. Okej, lite torrare, men förhoppningsvis lite mindre fysiskt och psykiskt ansträngande.

Leve alla de som arbetar hårt med sin kropp! Skämmes alla de som uttalar sig om de lågavlönade som om de vore mindre värda, och jag är inte ett dugg förvånad om man blir sjukskriven efter tio år på ett sådant jobb jag har idag.

Read Full Post »

Vårt fönster är vårt vardagsrum, tv, soffa och matbord. Johanna bloggar om det och har till och med en bild! Se här.

Roligt att ni läser allihopa, ibland är det så ovanligt många visningar på en dag så att jag nästan undrar vad som hänt… Känner lite smått prestationsångest också, har ju inte internet i lägenheten och spenderar mycket vaken tid på jobbet så blir inte tid till några fantastiska betraktelser.

I söndags kväll utforskade vi Trondheims nattliv och ja, söndagar är fortfarande den rätta dagen att gå ut på, iallafall om man jobbar i restaurangbranchen. Sviterna efter ölen (och min Bahama Mama-cocktail på Monkey Bar) kändes dock igår då jobbet gick segt och kroppen inte orkade. Ser fram emot min lediga dag på torsdag – lyckades ju bli av med den imorgon av en enkel anledning: girighet. Jobb betyder pengar och plötsligt känns en ledig dag som förlorad inkomst – livet som student ter sig plötsligt ganska avslappnat.

Nog nu. Även jag har fastnat i Facebook och ja, det är fantastiskt kul. Rekommenderas, men liten varning på grund av dess beroendeframkallande effekter.

Read Full Post »

Jag har ett norskt nummer! Jag skulle nog aldrig lägga ut mitt svenska nummer såhär hipp som happ googlbart på nätet, men detta bjuder jag på: +4794472996

Ring och smsa bäst ni vill!

BK betyder Burger King, finns inte i Umeå men är en hamburgerkedja i stil med Max, även känd som Hungry Jack’s i Australien.

Jag har köpt biljetter till Storsjöyran. Ses vi i Östersund?

Kram och hej

Read Full Post »

Adress

Hej alla!

Visst vill ni skicka brev och paket till mig?

Adressen är Munkegata 40-6, 7011 Trondheim, Norge

Telefonnummer kommer så snart myndigheterna i norge bestämt att jag är värdig innehavare av ett kontantkort till min mobil, allt är inte enkelt här i grannlandet.

Snart ska vi ta lite kort i lägenheten och lägga upp, så ni får se vilken fantastisk plats vi har att bo på! Och imorgon eller så blir det en tur till Ikea för att införskaffa lite dynor och filtar som ska ersätta vår obefintliga soffa, men som sagt, bilder kommer!

Jag känner mig lite bortglömd ibland, med så många läsare och så få kommentarer, skärpning! (Mamma du behöver inte ta åt dig.)

Read Full Post »

Older Posts »